+
Martin Bladh & Bo I. Cavefors
QUALIS ARTIFEX PEREO
samt
QUALIS ARTIFEX PEREO - FINIS
Förord: Den färdiga actionfilmen QUALIS ARTIFEX PEREO skiljer sig från manus vad gäller medverkande. Därmed förändrades i viss mån själva agerandet. I filmen medverkar endast Bo, Martin, Erica, Johanna och Mikael.
Inspelningen av QUALIS ARTIFEX PEREO - FINIS skedde med här nämnda medverkande.
+ + +
QUALIS ARTIFEX PEREO
Medverkande: Bo, Martin, Erica, Johanna, Mikael, X, Y.
Akt 1.
Bo, när spelet börjar: står mot en vägg med ryggen mot publiken, iförd vit vid sommarskjorta, inga byxor. Tar av sig skjortan. Publiken naken eller klädd i svarta kläder, dock: Jakob med naken överkropp och svarta byxor eller helt naken, Martin naken (endast iförd en suspensoar med intorkade blodfläckar), Erica naken med stövlar, dessutom tre eller fem personer. Orgelton. Bo, ”frånvarande, drömmande”, har ena handen mot anus, ett par fingrar inne i anus, andra handen runt kuken. Ett mycket långsamt "uppvaknande", olika ställningar. Bo oljar in anus och kuken med olja som finns i en njurformad metallskål. Ena handen alltmer agerande i anus och med den andra handen ett synnerligen långsamt runkande (tio minuter). Martin döljer sin kuk, som ett sår, bakom sin högra hand. Neros ord (på latin, engelska och svenska) ropas ut av samtliga närvarande i rummet (ej av Bo och Johanna).
Ett noisemusik-collage av Martin. Kaganof klipper in ett bildspel, stillbilder/rörliga bilder från slakthus, avrättningar, tortyr, brottsplatser, religiösa ceremonier, helgonbilder/ikoner, Acephale.
Akt 2.
En strålkastare lyser upp Johanna som sitter svartklädd, benen korslagda, på en stol längst ned i lokalen, på avstånd från Bo, men Bo närmar sig henne ibland med sitt agerande. Orgelton, högre pitchad än i akt 1. Johanna läser Bataille/Bladh-texten. Varje gång hon når de partier som Martin skrivit förvrängs rösten (Mikael sköter ljudet). När Johanna nått igenom halva texten stannar hon upp. Samtidigt: Bo reser sig upp, börjar agera med livremmen, intar "vulgära" ställningar, går fram mot publiken, tar på publiken, suger och runkar de som är nakna, slickar och smeker med handen ömt och hängivet Y:s Acephale-tatuering (se likhet med Neros ”lekar” och Pasolinis Salo). Martin runkar tafatt, impotent. Neros ord (på engelska och latin) ropas ut av samtliga närvarande i rummet (ej av Bo och Johanna).
Ett noisemusik-collage av Martin. Kaganof klipper in ett bildspel, stillbilder/rörliga bilder från slakthus, avrättningar, tortyr, brottsplatser, religiösa ceremonier, helgonbilder/ikoner, Acephale.
Akt 3.
Johanna fortsätter att läsa Battaile/Bladh-texten (varje gång hon når de partier som Martin skrivit förvrängs rösten) omväxlande med att Liberty-texten upprepas stötvis. Orgelton, högre pitchad än i akt 2. Samtidigt: Bo utnyttjar "trappstegen" i den svarta salongen för att visa anus, går fram mot publiken, och visar fram kuken och anus, piskar och smeker sig själv. Stannar framför X, suger, kysser och kramar honom – förälskelse. Därefter visar Bo bara upp sig (avsikt: att få publiken kåt utan att något sker). Bjuder ut sig åt publiken. De av publiken som vill inbjudes att knulla, suga av eller piska eller smeka honom. Johan tar över agerandet, ”förför” Bo, koncentration till Bos anus som visas upp. X knullar Bo. Samtidigt: Bo onanerar allt våldsammare, Martin runkar impotent/tafatt, men nu snabbare/våldsammare. När X knullat Bo och tömt sig inne i honom, med sperma kvar runt anus (närbilder), lämnar Bo över livremmen till Martin, som piskar Bo. Martin lämnar över livremmen till Y, som piskar Bo. Y lämnar över livremmen till Erika, som piskar Bo, som då ejakulerar. X vilar ut vid sidan om Bo, håller ömt en hand runt hans nacke. Y eller Martin häller blod från en njurformad metallskål över Bo. Martin och Y tecknar med blod, religiösa tecken, som kors, på Bos kropp. Bo lägger sig på rygg, drar upp benen och visar åter anus. Närbilder av anus. Kaganofs kamera går allt djupare in i anus tills det bara blir ett svart hål – en bild av solen. Neros ord ropas ut av samtliga närvarande i rummet (ej av Bo och Johanna). Engelska och latin. X finns kvar under hela slutsessionen.
Ett noisemusik-collage av Martin. Kaganof klipper in ett bildspel, stillbilder/rörliga bilder från slakthus, avrättningar, tortyr, brottsplatser, religiösa ceremonier, helgonbilder/ikoner, Acephale + bilder av solens yta, solstormar etc.
+ + +
Texten, av Georges Bataille och Martin Bladh (kursiv text), som läses av Johanna:
När mitt ansikte fylls med blod, blir det rött och obscent. Det förråder samtidigt, under förvridna reflexer en blodig erektion och en oumbärlig törst för oanständighet och kriminell sedeslöshet.
Av denna orsak avskräcks jag inte att hävda att mitt ansikte är skandalöst och att min passion endast kan yttra sig genom JESUVET.
Det världsliga klotet är täckt med vulkaner, som tjänar som dess anus. Trots att detta klot inte äter någonting, slungar det ofta ut sina tarmars innehåll.
Innehållet som skjuts ut med oväsen och faller tillbaka, strömmar ned längs Jesuvets sidor, sprider död och förintelse överallt.
Djurlivet i sin helhet kommer ur havets rörelser, och inifrån kropparna, fortsätter livet att komma av saltvatten.
Havet, har spelat rollen som det kvinnliga organet som fuktas under penis retning.
Havet runkar av kontinuerligt.
Solida element, som inhyses och frodas i vattnet väcks till liv av erotisk rörelse; slungas ut i form av flygande fisk.
Erektionen och solen chockerar på samma vis som ett kadaver och källarens mörker.
Vegetationen är enhetligt riktad mot solen; människor, erigerade likt träd, skyller trots sin uppenbara olikhet med djuren, även de av nödvändighet sina ögon.
Det mänskliga ögat tolererar varken sol, coitus, kadaver eller det obskyra, men reaktionen är av en annorlunda natur.
Tallkottögat, som särskiljer sig från det horisontala systemets normala okulära syn, uppenbarar sig således i en slags tårfylld nimbus, likt ett träds öga eller, möjligen, ett mänskligt träd. Samtidigt är detta okulära träd inget mer än en väldig penis, som under solens berusning vittnar om eller påkallar ett vämjeligt illamående, en kväljande ångestladdad svindel.
Enligt denna naturens omgestaltning, under vilken synen i sig, attraherad av det vämjeliga, dras ut och slits sönder av solflammorna som den stirrat in i, slutar erektionen sin smärtsamma omvälvning på jordytan och i en uppstötning av smaklöst blod, förvandlas den till ett svindlande fall genom den världsliga rymden, åtföljt av ett fruktansvärt skri.
Att vara medveten om världen och lemmarnas organiska puls.
Ständigt närvarande i köttet: blod, märg, slem.
Buken pressar mot marken, pryglar den nakna jorden.
Rygg och måltavla ständigt utelämnad åt ers nåd: vråk, hyena.
MODERGAM
MODERSCHAKAL
Din grymhet gödde mig: din livsfrukt.
Det som står till svars inför mig; mitt kött och livsgärningar.
Ditt avträde.
Din livsfrukt.
De fria lemmarnas krig;
ett organens anarki, vrålet efter vedergällning och utlösning.
MODERGAM
MODERSCHAKAL
Jag håller eggarna
Jag pekar dem mot dig
Jag för dem tillbaka upp genom dig
Jag möter motståndet inuti dig,
tillbaka in genom grymheten;
den farsot som gödde mig.
Solen, benägen på himlavalvets botten likt ett kadaver i avgrunden, besvarar detta omänskliga skri med förruttnelsens spöklika attraktion. Den överväldigande naturen bryter sina bojor och kollapsar inför det obegränsade tomrummet. En avskuren penis, mjuk och blodig, är substitut för tingens invanda åtgärder. Inom dess ramar, där smärtfyllda käftar fortfarande biter, var, spott, och enorma flugors larvägg frodas: exkrementalt likt ögat som målats på botten av en vas, lånar Solen sin strålglans i döden, begraver existensen i den stinkande natten.
Det världsliga klotets storhet kan liknas vid en kal skalle, från vars mitt det vulkaniska ögats påle öppnas upp mot himlen. Det breder ut sitt katastrofala landskap ned i det håriga veckade köttet, och håret som formar dess buske är översvämmat med tårar. Men förfallets upprörda känslor, främmande som självaste döden, har inte sitt ursprung i en ordinär hjärna: tunga inälvor pressar i ensamhet detta nakna kött, lika laddat med obscenitet som en bakdel – lika satanisk som den likaså nakna stjärten som en ung besvärjerska reser mot den svarta himlen i samma ögonblick som hennes fundament öppnas, för att mottaga den flammande facklan.
Kärleksvrålet som slits ur denna komiska krater är en febrig snyftning, en alarmerande åskknall.
Solens exkrementala öga har alltså befriat sig från dessa vulkaniska inälvor, och smärtan hos en man som sliter ut sina egna ögon med fingrarna är ej mer absurd än solens anala moderskap.
Kärlek, skriker då ur min strupe; jag är Jesuvet, den smutsiga parodin på den heta och bländande solen. Jag vill få strupen avskuren medan jag skändar flickan till vem jag fått tillfälle att säga: du är natten.
Solen älskar uteslutande natten och riktar sitt flödande våld, sitt skändliga skaft, mot jorden, men finner sig inkapabel att nå varken blicken eller natten, även då nattens världslighet kontinuerligt vidgar huvudet mot den skändliga solära strålningen.
Solar annulus är hennes kropps intakta anus vid 18årsålder mot vilket inget, undantagsvis solen är tillräckligt bländande, även då anus är natten.
Jag skiter ned mig i solen imorgon, öppen – naken med skuld.
Sedan impotens, fortsatt förlust – triumf eller förtvivlan?
Är detta vad allt handlar om;
Negation? Inversion? Fascination? Terror? Njutning eller tortyr?
En ekonomisk skuld.
Profit/förlust,
spendera/inkassera,
förlösning/utlösning.
Varför blir dessa fotografier och videoband min spegel?
Varför denna vackra förpackning; intakta vägg av kött och ord?
Brustna ådror, O-kompletta meningar synbara genom huden.
Så vad får dessa ord att bli sanna?
Så vad är egentligen en upplevelse?
Ett altare, det olycksbådande verk som rests i mitt badrum?
Ett gömt lönnfack bakom bokhyllan i mitt vardagsrum?
Konturerna av mitt ansikte, lår händer och skrev?
Vid brantens rand…förbrännas, upplösas på samma sätt som dessa fotografier framkallades.
Vid brantens rand…suddas ut, leva dessa ord; ta dem på mig, bokstavligen.
Vad jag gör blir slutgiltigt; en outtröttlig process; en privat implosion av överflödiga ord, av ständigt upprepade bilder.
Nära en rund grop, nyligen grävd i den frodiga vegetationen, kämpar en långarmad aphona med tre män, som binder henne med långa rep: hennes ansikte, lika idiotiskt som det är gement, släpper ut fruktansvärda skrik av fasa, skrik som besvaras av andra tjut från mindre apor i det höga grenverket. Sammanbunden som en kyckling – med benen bakvikta mot kroppen - binder de tre männen henne runt en påle som rests i gropens mitt. Fastbunden på detta vis, sväljer hennes monstruösa ylande mun jorden, medan den andra sidan, hennes enorma vrålande rosa analöppning stirrar upp mot himlavalvet likt en blomma: endast delen vars obscenitet överväldigar är synlig över gropens kant.
I den absurda himlens tomrum, spydde solen som ett sjukt fyllo över munnar fyllda med kosmiska skrik...Och så förenar sig hettan och omtöcknaden i en allians – lika överskridande som tortyr: som en avskuren näsa, som en utsliten tunga – de firar ett bröllop (firade med rakbladets egg mot näpna, oförskämda små stjärtar), denna lilla kopulering mellan det stinkande hålet och solen...
Jorden, skakad i sina grundvallar, besvarade naturens tvivelaktiga kolik – utlöste, i skogarnas klibbiga halvskugga, genom oräkneliga köttblommor – med den högljudda glädjen av inälvor, med kräkningar från otroliga vulkaner. På samma vis som ett plötsligt skratt utlöser andra, eller en gäspning utlöser gäspningar bland en folkmassa, har en burlesk exkremental kramp släppts lös, en krampaktig eld, under en svart himmel härjad av åska. I detta underland, bryter en vind, tyngd med blodig rök, då och då ned enorma glödande träd, medan floder av pryglande rödglödgande lava strömmar fram överallt, som från himlen. Med köttet på halster, med munnar förvridna i infantila skrin, flyr de stora aporna, offren, undan denna vansinnes tortyr.
Flera av dem fälldes och klämdes skrikande fast på rygg eller mage, under brinnande trädstammar; de fattade snart eld och brann som fnöske. Emellanåt, hände det, att några enstaka som hamnat på en trädfri strand, räddades undan lågorna, skyddade från röken av en motvind: de var dock inte mycket mer än utmattade sår, oformliga silhuetter, halvförtärda av elden, som tog sig upp eller låg kvar och gnydde på marken, ragglandes i fruktansvärda plågor. En kaskad av röd lava – mardrömslikt bländande – en apokalyptisk lava som verkade blödas ut ur deras egna anus (precis som deras egna håriga kroppar ursprungligen hade visat, och enligt sadistiskt manér stuckit fram sina vidriga anus – som för att skända och förolämpa existensen). Dessa olyckliga varelser blev i likhet med kvinnans fruktbara livmoder, någonting fruktansvärt...
Likt rovdjur sliter ni sönder min oskyddade muskelvävnad,
mal den mellan rakbladständer,
suger näring ur märg och blod,
för att slutligen svälja ner mig i ert uttänjda innanmäte.
Öppna ert universum av röda implosioner,
maligna undervattenstumörer,
låt dem svälla och föröka sig i den fertila myllan.
Jag er outvecklade livsfrukt,
Jag ert stympade krymplingsväsen,
Jag som delvis undkommit urmoderns käftar,
låt mig sakta upplösas i er gigantiska apparat,
låt mig smekas av tarmtrådar och enzymer
på väg mot slutstationen
på väg mot undergången
låt den yttre världsbilden avlägsnas
länken: den evigt uppstående,
reser sig ur sitt predestinerade stålbad
Svärdet, Lemmen, Armen,
jag för er tillbaka in i skapelsens svällande kötträdgårdar.
Ögat på toppen av huvudet, öppnar sig mot den glödande solen för att skåda dess ödesdigra ensamhet, är inte sprunget ur förnuftet, det är en omedelbar existens, som öppnar och bländar sig självt likt en eldsvåda, likt en feber som äter varat, eller mer precist, huvudet. Det fungerar som ett brinnande hus; där huvudet, istället för att låsa in livet som pengar i ett kassaskåp, spenderar dem urskillningslöst, för att vid slutet av den erotiska metamorfosen, ha tagit emot den elektriska kraftens udd. Detta enorma brinnande huvud är bilden och det motsägelsefulla ljuset av utgiftens föreställning, omsorgsfullt utarbetat enligt den metodiska analysens basis bortom den fortfarande tomma förbrukningens föreställning.
Ursprungligen identifierades myten inte enbart med livet utan med dess avsaknad – med förfall och död. Det börjar med varat som bar den inom sig, det är inte alls en extern avkomma, utan den manifestering som det flytande varat intar i hans egen gestalt; med denna extatiska gåva gör han sig själv till ett obscent naket offer – inte ett offer inför en obskyr och immateriell kraft, utan inför skrattet från vrålande horor.
Existensen påminner inte längre om en detaljerad linje som leder från en punkt till nästa, utan istället om en sjuklig glöd, en bestående orgasm.
All jordens plantor reser sig mot himlen, och slungar kontinuerligt ut myriader glänsade spottstrålar mot solen i form av blommor, och enbart en obscen Van Gogh, omgiven av galningar kan slunga sina ögons falliska lorska mot samma sol. De andra människovarelserna släppar runt som stora erigerade impotenta fallosar, med ögonen fastlåsta på den sövande omgivningen.
Det är nödvändigt att bryta upp sig själv i bitar och känna vansinnet slingra sig i kroppen; samtidigt måste man bli fetischist på gränsen till slav, en ögonfetischist, en fetisch för skinkor och fötter, allt i ett, för att i sig själv kunna återväcka vad som olyckligtvis aborterades i den ursprugliga människokroppens konstitution.
Anus kala höjd har blivit centrat, svärtat av buskage, på den trånga ravinen som klyver skinkorna.
Den spöklika manifesteringen av denna teckenförändring representeras av en främmande mänsklig nakenhet – nu obscen – som är substitut för den håriga djurkroppen, och speciellt av pubishåret som uppstår på exakt samma ställe som apan var hårlös; omgiven av en dödsgloria, en varelse som är för blek och för stor står upp, en varelse som, under en sjuk sol, inte är någonting annat än det himmelska ögat det saknar.
Som universums medelpunkt kommer mitt kött att förtäras av er hunger:
fäder, mödrar, söner, döttrar.
Jag är obegränsad.
Jag finns till för er alla.
Svarta och livlösa ser mina svarta dockögon ner på er från den helgade platsen ovanför altartavlan.
Mitt kall innebörden av mina gärningar och dagliga iscensättningar.
Ett kött av oändliga möjligheter och uttrycksformer.
Hur jag fann mig själv – Länken: Logos.
Hur ni hörde kallet, tog mig i er famn.
Bar mig till altaret och reste mitt podium.
Allt är nu väldokumenterad historia.
+ + +
QUALIS ARTIFEX PEREO - FINIS
Medverkande: Bo, Martin, Johan, Mikael
Ett kvadratiskt eller rektangulärt rum.
Mot väggen projiceras Martin Bladhs videoverk Injury, 21 min, tre delar. Handlingen kretsar kring sexuellt utnyttjade pojkar som i vuxen ålder blivit förövare (actionmotiv: offer/förövare). Filmen har en mycket påträngande stroboskopeffekt, som höjer aktionens intensitet ytterliggare. Endast filmens malande monotona monologer är hörbara (en förvriden androgyn röst). Filmen spelas upp två gånger under aktionen. Aktörernas agerande följer filmens monologer.
Framför väggen sitter Martin naken (endast iförd en suspensoar med intorkade blodfläckar) på en regissörsstol, armar och ben sammanbundna på ryggen. Repet binder även samman Martin med stolen. Repet slås även runt Martins kuk. Blicken fäst vid golvet. Skamsen. Men sneglar under actionens gång på Bos och Johans ageranden.
På golvet framför stolen (rummets mitt) ligger Bo, naken i korsformation. Svart huva över huvudet. Vid hans fötter på en vit trasa med intorkade blodfläckar, en skalpell, en livrem, och ett litet metallfat med tändstickor och cigaretter. På vänster respektive höger sida om honom ett njurformat metallfat fyllt med människohår. På golvet ovanför Bos huvud (mellan Martin och Bo) står en tredje metallskål, även den fylld med människohår.
Mikael, iförd en vit skyddsoverall och blå plasthandskar, står med ansiktet vänt mot rummets vänstra vägg.
Bo och Johan har före föreställningen rullat sig i grus eller liknande, så att de är smutsiga, otvättade.
Johan, naken, står vid den högra väggen (mitt emot Mikael).
Publiken står utmed rummets tre väggar, dvs Mikael och Johan står tillsammans/mitt bland publiken.
Efter ca 10 min börjar Bo att onanera, liggandes, använder kroppsoljan, smetar in sig, fokus: anus och kuk. Samtidigt onanerar Johan, tänder en cigarett, röker njutningsfullt och tittar på Bo.
Mikael tänder på innehållet i skål 1
Bo reser sig efter 22 min (filmen har tagit slut och börjar om från början). Mikael drar av honom huvan, går bort till Martin på stolen och drar den över hans huvud (motiv: offer-identifikation med bödel).
Mikael tänder innehållet i skål 2, och går sedan tillbaka till sin utgångspunkt vid den vänstra väggen.
Johan och Bo smeker och kysser varandra över hela kropparna. Runkar varandra, suger varandra, osv. Johan fimpar aska på Bo. Johan släcker sin cigarett på Martins rygg. Återvänder till Bo och agerar sexuellt häftigare än tidigare.
Mikael tänder på håret i skål 3.
Johans och Bos sexuella aktiviteter blir livligare, hårdare. De piskar varandra med livremmen, sadistisk lek. Bo går fram till Martin och ger honom fem hårda rapp med livremmen. Bo slänger livremmen på golvet. Johans och Bos sexuella lekar blir aggressivare, de brottas (Bacons/Muybridges Brottare), de smörjer in varandra med olja. Johan knullar Bo, båda ejakulerar. Samtidigt går Mikael fram till Martin och skär ett djupt snitt i hans högra sida med skalpellen. Mikael skär sönder suspensoaren, river den i bitar, slänger delarna på golvet. Smeker bort blodet med handen, kysser såret, blir sittande vid Martins sida. Mikael reser sig, skär loss Martin från stolen. Bo och Johan ligger kvar, utmattade, kysser varandra.
Filmen slut, Martin och Mikael lämnar scenen. Bo och Johan ligger kvar.
+ + +
Appendix: INJURY
11:1
In spite of everything I was smiling when I was little. I can tell from photos. But inside I felt bad . It’s like I had two personalities. On the outside I was a good little boy, steady, good at school . Inside, I felt different from the others. I was apprehensive.
1:2
I was often in tears because of the fights at home. My mother used to say that boys don’t cry. To punish me she would stand me in front of the mirror, while she humiliated me in front of my brothers and sisters, she would say: “Look at that cry baby, see how you look! You’re not even a man, you’re nothing but a scared cat…” There was no tenderness or love in our house. Not for me anyway. My mother was sounding off all the time. I never could do anything right as far as she was concerned.
1:3
One day we had visitors at home, I had to sleep on the sofa in the living-room and let someone else have my bed. That’s when it all began. I was sleeping on my stomach, in my underwear. Half asleep, I felt someone come up behind me, pull down my shorts, and penetrate my rectum. I was so afraid that i didn’t dare to turn over. I could hear his heavy breathing, feel his breath, but I couldn’t see him. I believe it was my father because I knew how he smelled, how big he was. I had no idea what to do, what to say. I hurt all over. I was bleeding from the rectum. The next day I stayed in bed, I couldn’t stop bawling. For a long time after that, whenever I got nervous, I would mess in my pants. Maybe it was a physical problem because of the dilated rectum, perhaps it was psychological. I don’t know, but I had the problem for years.
1:4
What my brothers asked me to do was disgusting. I don’t know where on earth they got such ideas. One of them urinated in my face. Another time he shat on me. He was laughing, he found it amusing. I was crying and I ran away from them. A bit later my oldest sister asked me to have sex with her. She was laughing at me because I still didn’t have erections. She said I had a small penis. It felt ill at ease. I find it hard being humiliated.
1:5
For a few years, I admit, I didn’t question what was going on, but when I was about twelve or thirteen I often thought about what was happening and wondered about it. I compared myself to others and realised I wasn’t normal. When I might have wanted to talk about it, I figured that nobody else talks about anything, so why should I?
1:6
Around the age of eleven, I started hitch-hiking on the big highway. I was looking for attention, for affection. Anybody would do. Sometimes cars would stop an pick me up. I didn’t dare to say no when they asked me to fellate them. First, they would touch me, checking me out to see how I would react. When they could see that I appeared to be okay with the idea, that I wouldn’t make a fuss, they would pull over and stop further on. They would do what had to be done in the woods or in a field.
1:7
I don’t want to be with anyone, man or woman, who would want sex with me, when someone seems to be interested in me, I imagine it’s just for sex. I would like to meet someone, but I can’t get away from the idea of abuse, the fear of sexuality. I am not used to receiving pleasurable caresses. I fell bad when someone touches me. A person who touches me disgusts me. And sperm, even my own, I find disgusting. I don’t like kissing on the mouth either.
22:1
I don’t like my body. Maybe it’s because I haven’t appreciated the sexual relationships I’ve had. I’d like to have a different body, a complete makeover so I can say I’m starting my life over from zero.
2:2
I would have liked to have a girl interested in me, but I didn’t attract girls. I must admit I wasn’t comfortable too with myself. I was full of complexes, fears, and sensitivities. My brothers were making fun of me because I still wasn’t ejaculating at the age of eleven. I was wondering how to go about getting involved with girls.
2:3
Men, they’re always ready for sex, and afterwards it’s like “Don’t know him, never seen him”. If I went about it the same way with a girl as I do with men, she’d think I was a sex maniac. My favourite trick is to wait in the park or in a public toilet until a man comes in. Then, if he hangs around, it he’s looking at me… there are lots of ways to tell if he’s interested… and since I’m quite good looking…
2:4
What excites me is a sense of danger. I get a thrill out of it. Actually, men probably excite me less than the context in which things are happening. Getting it on with a guy, undisturbed, in a bedroom, with a little background music playing, that’s okay for homosexuals. But that doesn’t interest me. What I want is the risk, the fear of being found out, being surprised.
2:5
I like to masturbate. Like to play the exhibitionist, too. I’ve done that since I was a teenager, I’ve been arrested by the police for it. It always happens in a special context. When I’m drunk, on drugs, something inside me wakes up. I stand outside a house, in the garden , in front of peoples windows and show myself off. Then I masturbate, sometimes even ejaculate in front of them. It’s always women, just women. In the beginning I used to leave the windows and curtains open at home and parade about in the nude. I liked the turn-on. Then i went out to do it. I found that even more exciting.
2:6
I put on a tough front. People think I’m hard but I’m just acting a role, like in a drama. I identify to great extent with Jim Morrison of the Doors. I would love to write music and write like him. The essential is that I will have to be myself. But it’s though I no longer have an identity, that I’ll have to glue on one, so to speak. I do have a made-up identity, but it’s only a role I play.
2:7
Ideally, I would like to find myself on my own in a place where everything is beautiful and pure, where everything that happens is agreed upon. There at least I could be with someone without risk. I am bisexual, perhaps, but I don’t want sex.
33:1
A homosexual picked me up and took me in. After a few days, he asked me to have sex with him. I didn’t say no. Having sex had become a habit for me. I no longer even asked myself if I preferred males or females. I don’t consider myself a homosexual: in my fantasy life I prefer women and children.
3:2
I must admit I’ve had fantasies about younger boys also. At a certain point I had a dream: I was abusing a young fellow the way I was abused. That’s really not my thing. I reacted badly. It was as though I’d been hit on the head with a sledgehammer. I thought of killing myself. I cut my veins. But I stopped in time. This went on for about eight or nine months. I said to myself: If I’m capable of doing it in a dream I could do it awake. But I don’t want to be involved with young boys. I’m in therapy for that. I try not to think of the past. It’s like putting on a suit of armour. I’ve had other similar dreams recently, with girls in the dreams too. I wake up and feel excited. But now, instead of panicking, I try to make connections. I ask myself what happened the day before to make me think of that. I keep a journal to help me understand, to make connections between it all.
3:3
When I had homosexual fantasies I couldn’t control, I had the idea of hiring a male prostitute. At night, I would cruise the streets where they hang out. A prostitute was abetter solution, less distressing for me. The prostitute was okay with it and after, for me it was out of sight, out of mind. I wasn’t accountable to anybody.
3:4
To me they’re all sluts, like my mother. When I make love, you know, I’m a very gentle fellow. With certain women some vengeance will surface, but not with all. Most of the women I made love with were not aware of what was going on inside me.
3:5
As an adolescent, began to cut me myself, to carve into my arm because I was mad at myself. I wasn’t unable to express my violence except against myself. I had other problems. I had begun to masturbate more or less anywhere, openly, in the classroom, on the bus. It was like an experiment for me. I was putting objects into my rectum too. That way, I wasn’t hurting anyone else. I find it difficult to accept my sexuality.
3:6
The first time a masturbated on a child was when I was babysitting the daughter of one of my brothers. She must have been about two or three. I took off her diaper and rubbed my penis against her private parts. I didn’t want to penetrate her, just to feel her next to me. I did it again a few more times before I began to be afraid of what I might do. I stopped. I realised I wasn’t normal. To put it out of my mind I used to drink. I was taking pills, taking drugs. Perhaps it was the softness of the baby that attracted me to her. Still today, with women, I never feel completely satisfied sexually. It is children who excite me the most, although I don’t want to touch them, anymore.
3:7
I have violent thoughts about buying weapons and getting some revenge. I know there’s something missing, something dead inside me that I’ll never get back. I rail against this. But you know, when I was little, I was a romantic… wrote poetry for my friends’ girlfriends. I would have turned out quite different if these things hadn’t happened to me.
Copyright©Martin Bladh&Bo I. Cavefors, 2008.
Fanor [Black Standards]
Posts
