DÖDENS Ö
Libretto och scenanvisningar: Bo I. Cavefors
Musik: Martin Bladh och Kristian Olsson
Scen: Arnold Böcklins målning Die Toteninsel (den första versionen, 1880). Målningen projiceras på en duk som täcker hela scenens fond.
Framför målningen, med ryggen mot publiken en vitklädd figur (=den vitklädda figuren i båten på Böcklins målning). Iklädd en vit tunn mantel som är öppen framtill. Publiken ser inte att figuren är naken, om det är man eller kvinna, förrän mot föreställningens slut då han/hon vänder sig mot publiken. Rösten bör inte avslöja om det är man eller kvinna som framför texten. Alternativ 1: Naken man med androgynt utseende; alternativ 2: naken kvinna med pojkaktigt utseende. Spelas alternativ 2 måste texten ändras på några få ställen.
Scengolvet täckes av nakna män och kvinnor som kopulerar, smeker varandra, män med män, kvinnor med kvinnor, under hela föreställningen liggande på golvet, då och då hörbart, som kyssar, rop, suckanden. Vällust. Smärtskrik. Över dessa män och kvinnor ett blåsvart ljus som ger intryck av hav. Kropparna rör sig som vågor. Koreografi.
+ + +
Sapfo, när du dog
Blev allt det som var du
Förgängligt.
Du dog
Medan du levde.
Du är död död död.
Du är Döden.
Varför ljuga:
„Wie froh bin ich,
Daß ich weg bin!” 1a)Vad är ett
Människohjärta? 1b)
Äntligen är
Allt slut.
Inga minnen,
Ingen längtan
Finns kvar
Efter din våta
Vulva
Med de
Röda läpparna,
Som reste sig
Som vampyrer
Där borta på ön
Med den ogenomträngliga
Skogen med
Svarta barrtäta träd.
Men vad
Sker mellan män
I trädens skuggor
När du vänder bort
Blicken, Sapfo?
Vad jag minns är
Dig som
Nunna, som
Stekpanna och med
Feta grodlår. 2)Det fanns inget
Tomrum
Att tränga in i.
Det finns inget
Tomrum att
Drömma om nu
När du lämnat mig
För Hades.
Jag minns endast
Dina underbyxor med
Vita spetsar. 3)Av fasa vid åsynen
Av min kuk
Gömde du dig bakom
Dynor, mascara
Och segel.
Tomrum, en ödsligt
Ekande grotta var
Ditt kön… du var inget
Annat än ett stort
Tomrum, Sapfo.
Nu, när jag äntligen
Blivit fri från dig
Undrar jag:
Vad ville du?
Herz wie das meine
Zu ängstigen? 4)Eller?
Förvandla mig
Till din slav?
Eller…
Nu, när du är borta,
Då vaknar skuggorna på
Den dystra ön
Upp ur
Sin dvala. De
Nakna kopulerande
Kropparna är av
Kött och blod,
Kukarna täckta av
Sperma, och alla dessa
Benrangel som
Dansade kring gravarna
Har slipats släta
Av vind och regn
Och sönderhackats av
Korpar.
Detta är vad som väntar mig
När jag ockuperar
Ditt rike,
Stiger i land
Mellan dina döda vita
Fyrkantiga grodlår för att ta den
Efterlängtade
Verkligheten
I besiktning,
I besittning.
Varför
Tvingade du
Mig att lida
Så länge?
Varför hade jag
Tidigare
Denna fåfänga, löjliga längtan
Efter dig, Sapfo?
Jag visste redan då
Att
Herren ger var och en
Sin egen död
I orgasm och
Smärtsam
Ljuvlighet.
Även du Sapfo
Smakade
Sveket och
Fick känna
Smärtan av
Att överges av
Sin egen kärlek,
Av din egenkärlek. 5)Herre, kärleksfull
Död är varken
Belöning eller bot. 6)Jag vill
Bort från den
Verklighet jag
Tidigare såg med
Dina ögon,
Som naggade mig i
Huden, som fick
Musklerna att förtvina -
Bort från Sapfo.
Mitt nya liv
Finns på den ö
Du Sapfo övergav.
Eller
Tvingades du bort,
Tvingades du abdikera?
Jag ser på
Målningarna
Och läser i böcker
Från förr i tiden,
Före din tid, Sapfo,
Att andra seder
Härskade på ön.
Just det där
Huset , där framme,
Till höger… Var det
Där Dödsbåten brukade
Lägga till
När den passerat
Hamninloppet till
Ditt kön??
Är det verkligen
Ett hus och inte en
Livlös, död, benvit
Skalle med tomma ögonhålor?
Och de
Vita, skarpskurna,
Nästan kvadratiska
Betongklossarna, där
Till höger och till vänster
Om hamninfarten?
Är det kvarlevorna
Av ditt sköte, eller
Två förstelnade kroppar.
Är villan en gravkammare
Av marmor?
Ockuperad av
Lik omgivna
Av medeltida vapen
Och lagerkransar,
Utmejslade döda blommor.
Vissnade blad som formats
Till vissnade åldrade
Och skarpt ådrade kukar.
Nej nej nej! Jag vet att
Dessa vita, blankpolerade
Falloskroppar finns där för
Att locka mig bort från vad
Som ursprungligen var
Mitt mål, att
Sakta penetrera dig
Och locka fram
Skälvningar
När jag rörde vid din
Klitoris.
Min längtan var att
Ön skulle explodera av
Konvulsioner,
Explosioner,
Av en ofattbar
Orgasm som
Gav eko genom
Havet, som
Fick Döden att
Förvandlas till en
Havens slåtterman,
Som fick vågorna
Att rulla med fruktansvärd
Styrka vidare mot andra
Kuster, mot andra
Kvinnors sköten.
Men sådana
Fantasier
Gav mig
Intet.
Äntligen är mitt
Enda mål
Mäns stjärtar och
Att själv bli knullad av män.
Min lust blir allt
Större när jag närmar mig döden.
När jag står framför
Denna Toteninsel, framför Dödens Ö,
Växer min längtan
Efter total smärta,
Total hängivelse,
Att i dunklet under de
Svarta träden
Möta de nakna
Gossarna.
Jag vill att du,
Som en sista
Hälsning,
Tar emot mig
Med din piska
Och piskar mig till
Döds som avsked
Till det av min
Ungdom som var en del av
Dig Sapfo, men som nu
Endast är minnen
Och sår.
Öppna sår
Och djupa ärr
Av läkta sår, av inbränd
Smärta och längtan.
Knivens egg skär
Som eld genom
De svarta
Barrträdens kronor medan
Jag vilar på denna
Jordiskt gröna
Äng utan klagan och
Ängslan och hör
Svagt mellan piskans vinande
Slag trummornas dunkande
Och den unge
Herdens flöjt
Vars drillar följsamt
Smeker den eregerade
Barnsligt lilla kukens
Små rörelser när den vilar
På hans vänstra lår.
Jag dör och lever i
Klangerna från hans
Båda instrument.
Sapfo. För mig är du död.
För dig är jag död.
Piskan som förde in mig
I pojkarnas harem gömde du
Väl, men jag såg den
Skymta mellan det
Svarta sträva hår som
Växer mellan dina
Lår. Fitta fitta fitta,
Fitta fitta fitta. Flickfitta
Och vittvin som strömmade ner
Över dina lår, över mitt ansikte,
In i min mun.
Det var döden.
Cita mors ruit… 7)Du lät
Min tunga slicka dig,
Suga livet ut ur dig.
Så att döden kunde
Tränga in i dig genom
Den bitande
Käft som spydde
Eld mellan dina lår.
Jag lät dig klösa
Mig med dina svartmålade
Naglar.
Jag kände
En sista gång
Dina sträva hårstrån mot
Mina läppar när saften
Pressades in i min mun och
Jag blev ett med
Det pånyttfödande havet
Som sköljde över mig
Som nu sköljer över mig
Som evigt skall skölja över mig
Och förvandla min
Förtvinade längtan efter dig
Till en längtan efter
Något du inte kan
Erbjuda mig, pojkens
Lena kropp, en pojkes mjuka
Kuk, den unge
Mannens hårda kuk, hans
Muskulösa lår och
Den fasta stjärten. Det
Svartröda hålet mellan
Pojkens stjärthalvor,
Det skarpa och
Vackert tecknade
Skulderbladet,
Huden som spännes
Som tältduk
Av lammhud
När han böjer ryggen och för
In sin kuk i min stjärt.
Naveln
Naveln naveln och den svarta
Hårslingan från kuken upp
Mot naveln
Och hans bröst
Och bröstvårtor.
Bröstvårtor.
Bröstvårtor. Låg mig bita
Hans bröstvårtor blodiga.
Sapfo, du gav mig
Det du inte kunde
Ge mig av dig själv.
Du hämtade pojkarna
Och gav dem till mig
På din döda Ö.
Du gav mig
Allt det som är odödligt,
Pojkens oskuldsfulla
Kåthet, hans
Vilja till den
Underkastelse
Som ger döden liv,
Hans längtan efter att
Piska döden till liv,
Obarmhärtigt, i en
Evig orgasm, i ett evigt
Stånd, i en evigt öppen
Och knullberedd stjärt,
I ett ständigt pumpande
Spermaflöde
In i min mun.
Sapfo… Vem är jag,
Som ber dig om det du
Inte kan ge mig genom
Dig själv? Vem är
Jag som vet att jag
Genom att kittla din
Klitoris, genom att suga
Saften ur din fitta, kan
Locka dig till att öppna
Gallergrindarna på
Dödens Ö och släppa
Loss de sköna pojkar
Du spärrade in när de
Blev ett alltför
Stort hot mot din egen
Trånad, din egen
Längtan efter kuk.
I din trädgård finns inga
Växter som hjälper mot denna
Längtan efter döden mellan
En pojkes mjuka stjärthalvor,
Mot denna längtan att
Kyssa bort de dallrande
Dropparna på hans blåsvarta
Falloshuvud.
Contra wim mortis
Non est medicamen in hortis. 8)Piska mig, bind mina
Händer, sätt på mig fotbojor,
Gör mig till slav.
Inte till din slav
Utan till pojkarnas slav.
Låt min mun, min stjärt och
Min kuk bli redo ta emot
Pojkarna när du släppt dem fria,
Befriat dem från döden.
Om inte, så släpp in
Också mig i fängelsehålorna,
Så jag kan förenas
Med dem som är som jag,
Alla dessa Homo
Desperatus. 9)Låt mig som Persefone
Härska över Dödsriket
Med pojkar, låt
Oss tillsammans
Förvandla Dödens Ö till
En dionysisk festplats
Med de goda seder som
Härskade förr i tiden…
Quae vita, qui mores fuerint, 10)En Värld av
Smärta och plåga, av
Svarta ritualer och
Offeraltare. Låt mig bli
Det offer pojkarna våldför
Sig på, täcker med
Sin väldoftande och
Kryddsmakande
Sperma. Ser du inte,
Sapfo, att jag är redo,
Jag är naken och
Beredd att invadera
Din Döda Ö med liv och
Förvandla ditt svarta och giriga
Sköte, förvandla den mörka skogen av
Popplar till eregerade kukar.
Och de livlösa,
Blankpolerade fallosarna?
Ja, de är som
Rosa de spinis Floret, 11)som rosor på
Törnen. Jag skall
Förvandla allt
Detta till njutning, till
Extas, till
Utlevelse, till
Ohämmad glädje,
För att möta Döden.
Gossarna badar i
Ett blåsvart hav av
Heliogabalus
Törnerosor, i en orgie
Där kropp inte kan
Skiljas från kropp, där alla
Kroppar, alla kukar, alla
Kyssande munnar, alla
Lår och alla bröstkorgar,
Där varje bröstvårta
Är en del av en
Enda kropp.
(Vänder sig, snabbt, mot publiken, med erektion:)
Alltför länge
Sov jag. Men
Jag har vaknat
Och vid hamninlopppet
Ser jag den unge mannen
Som väckte mig, 12)
Som just nu tänder
Den sista elden. 13)
I döden blir vi
Alla rena. Vi är
Gisslade på Dödens Ö,
Men vi är lyckliga. Att
Dö omgiven av
Vackra pojkar
Är inte svårt.
Piska mig piska mig
Piska mig… Tystnad.
Piska mig till tystnad.
Vad som återstår
Är tystnad.
Sapfo, med vad skall
Jag belöna dig?
Tystnad.
Med vad skall jag
Straffa dig?
Tystnad.
Min vilja och mitt
Mål är pojkkropparna
Som en gång spolats ut ur ditt
Jungfrusköte. Att dö,
Att sova, kanske drömmer
Jag, men drömmarna
Är den verklighet
Som förvandlar
Törnen till
Doftande rosor.
Noter:
1a) Goethe/Werther.
1b) Goethe/Werther.
2) Arrabal.
3) Rimbaud.
4) Goethe/Werther.
5) Rilke.
6) Schiller.
7) Horatius: Döden kommer snabbt…
8) Regimen sanitatis Salerni: I trädgården växer inga medel mot döden…
9) Vildhjärnor, ”terrorister”…
10) Livius: Förr i tiden var sederna goda…
11) Hieronymus: Rosor blommar på törnebusken…
12) Wagner/Brünnhilde.
13) Wagner/Siegfried.
Copyright©Bo I. Cavefors, 2009.
Posts
